Jag känner själv att jag har utvecklats väldigt mycket. Förut var jag verkligen så att jag behövde accepteras av alla och jag brydde mig om vad alla andra tyckte. "Kan jag ha den här?" "Hur kommer folk tycka om jag har den där?" "Kommer folk prata om mig?"
Jag känner definitivt att jag har utvecklats psykiskt, och jag tror att det har väldigt mycket att göra med att jag började på gymnasiet, att jag hamnade i den klass jag gjorde och verkligen att jag umgås med de människor jag umgås med idag. (Angelica, Matilda, Linn, Emelie, Ylva, Emma, Elin huvudsakligen, finns ju fler också såklart).

Det här med att utvecklas psykiskt har hjälpt mig väldigt mycket att våga, vilket borde vara ganska självklart.

Jag har till exempel varit sugen på att spela fotboll med damlaget i säkert två år nu, och först nu när jag börjat känna mig säkrare på mig själv och känna att jag faktiskt skiter i vad folk tycker har jag vågat ta chansen.

Jag ångrar att jag inte började tidigare för jag hade ju självklart kunnat vara mycket bättre nu isåfall men det är bara att nöta på. Känner mig verkligen som en i laget i alla fall.

I och med att jag har utvecklats fysiskt har det nog hjälpt mig lite att utvecklas mentalt också även om jag kanske försökte gå ned i vikt av fel anledningar och så, har dock pratat lite med Anna så sent som förra veckan och det hjälpte mig verkligen att inse att man blir inte "lycklig" bara för att man är smal. Jag ska göra det som känns bäst och jag ska fortsätta om det får mig att må bra, men jag ska inte glömma bort att alla ser olika ut. Att jag aldrig kommer ha exakt de låren eller exakt den rumpan, men det är också en del på vägen.

En total skillnad på 15 kg har jag uppnått, och jag känner mig inte riktigt nöjd än, även om jag nu är betydligt mer nöjd med mig själv.

Jag följer massvis med serier.

I alla fall, jag är en sådan där som har blivit skadad som liten.

Blev matad för mycket och blev överviktig.

Har fortfarande lite svårt för att "älska" mat men jag har väl mina stunder.

Min favoritmat måste nog vara grekisk sallad eller grillat med hasselbackspotatis och sallad med fetaost.

Min "favoritdryck" lär väl vara Trocadero, som så många andra här en bit upp i landet.

Min humor är sjuk, jag har nästan alltid roligt. Jag kan sitta och skratta åt mig själv när andra typ.. stirrar konstigt.

Ibland får jag till rätt så bra kommentarer, men det gäller att tajma rätt och det funkar väl kanske inte alltid..

Folk kan tycka att jag är för mycket ibland, och det kanske stämmer. Jag är väl lagom i små doser, men jag tycker att det är sjukt nice när jag får någon annan att le eller skratta. Känner mig som en glädjespridare. Kan verkligen bjuda på mig själv, en del tycker att jag är pinsam ibland. Ärligt, varför ska de skämmas för mig om inte ens jag skäms för mig? Om det är något jag älskar med mig själv så är det att jag kan skämta på min egen bekostnad. För mig känns det som ett tecken att jag inte direkt bryr mig om vad andra tycker även om jag gör det i många andra fall.

Lägger in några videos med min humor.

Jag är inte så mycket för kändisbloggar och sådant, men ni ska få tips på bloggar mina kompisar skriver och som jag då följer.

Länkar här:

Jag läser allt möjligt, gärna fantasy eller drama.. Hemskt gärna verklighetsbaserade berättelser.

Mina absoluta favoritböcker måste vara Harry Potter, Hungerspelentrilogin, Flyga Drake & Twilight.

Musik är ganska mycket allt för mig. Om jag lyssnar på glad musik det första jag gör på morgonen gör det mitt humör för hela dagen. Om jag lyssnar på deppade låtar sent på kvällen så blir jag deppig. Det är så lite som kan förändra så mycket. Många låtar har mycket minnen, en låt kanske får mig att tänka på sommarlovet, en annan kanske får mig att tänka på nollningen. Allt har att göra med vilket tillfälle och vilket humör och vilken känsla jag hade när jag lyssnade på den förut.

Nu till vad jag lyssnar på: jag lyssnar på i princip allt, utom metal. Kan kanske lyssna på det ibland, men absolut inte growl. Om det är något jag inte tål så är det growl. Jag lyssnar på svensk musik så som Håkan Hellström, Kent, Veronica Maggio, Oskar Linnros, Johnossi. Jag lyssnar på lite mer peppande musik så som Coldplay, Rise Against, Takida, Volbeat, Papa Roach, Carolina Liar, Train, Paramore. Jag lyssnar även på sjukt mycket lugnt också, när jag är på det humöret. Gärna typ Secondhand Serenade, John Mayer, Gavin DeGraw, Howie Day. You name it, skriv en grupp eller en artist, så lyssnar jag, jag gillar den antingen på en gång eller så lär jag mig att gilla den.

Mina rubriker kan verka väldigt dramatiska. Oftast är det den första låtraden jag har i huvudet. Ofta speglar den mina känslor för stunden också, men ibland tycker jag bara att texten är fin.

Just nu vet jag inte riktigt vad jag vill göra.

Känner att jag skulle vilja utbilda mig till teckenspråkstolk eller hålla på med teckenspråk i alla fall.

Självklart, (patetisk som jag känner mig) vill jag ha någon att dela livet med, och jag vill också ha familj.

Det är en drömframtid för mig måste jag säga. Om jag kan få ett jobb jag trivs med och en familj som jag älskar och som älskar mig tillbaka, då är jag nöjd.

Det var svårt, skulle tippa på att det är mina mörkblå jeans från Stockholm och min nya mörkblå skjorta.

Självklart är mina svarta Nike-skor med på listan, såå sköna och såå snygga!

• Bästa kärlekskomedi: Love And Other Drugs och Crazy, Stupid Love.
• Bästa kärleksdrama: Titanic (såklart?!?!), Shawshank Redemption och The Notebook
• Bästa snyftis: My Sister's Keeper/Allt För Min Syster och kanske Jag Saknar Dig
• Bästa fantasy: (det här blir inte lätt kan jag ju säga) Harry Potter, Hungerspelen och Twilight
• Bästa action: Pearl Harbor

Självklart tycker jag om många fler filmer, men de här var de jag kom på nu.

Glömde faktiskt bort det igår. Men här kommer det, 5 saker jag hatar:

• Spindlar (finns absolut ingenting jag hatar mer än dessa åttabenta äckliga små krabater)
• Brutna löften (både från mig själv och andra, lova aldrig något du inte vet om du kan hålla.)
• Skitsnack (också både från mig själv och andra, försöker jobba med att vara snällare. Det värsta är de som pratar massa jävla skit och sen när man möter dem i korridoren är det "HEJ GUMMAN *♥♥♥*". Man ba: I know what you said mf) vilket leder till:
• Falskhet
• Det enda som kan mäta sig med spindlar, som jag kanske hatar mer, är dåliga dagar. (Dagar då ingenting går alls som man tänkt, dagar som suger. Dagar då man bara vill sätta sig ned och bryta ihop. Sådana dagar som kan vara rutin för många under vissa perioder. Jävla bajsdagar.)

Beror ju på hur man tänker, sådana man umgås med i skolan eller de man berättar allt för?

Jag har rätt bra med vänner vilket som. Jag har världens bästa i alla fall, inget snack om saken. Åtminstone efter man rensat bort de som man märkt kräver för mycket tid och ork för att vara bra för en. Och i det fallet är ju självklart kvalitet bättre än kvantitet.

Jag ska inte nämna några namn, ni vet exakt vilka ni är. Ni som får mig på bra humör när jag inte känner för att röra en min ens en gång, ni som lyssnar på mig när jag har något spännande att berätta och ni som finns där oavsett vad.

Mina vänner är världens bästa, punkt slut.

♥

Alltså, min fritid.

På min fritid tycker jag om att göra nästan allt. Jag gillar att läsa (gärna fantasyböcker så som Harry Potter, Hungerspelen, Twilight), jag umgås med mina kompisar, spelar fotboll med Älandsbro AIK, gymmar på spegeln, åker väldigt gärna längdskidor, kollar på serier (Vampire Diaries, ONE TREE HILL!!, 90210, Glee). Jag gillar också att skriva, att "författa". Det är så skönt att bara låta fantasin flöda. Ett exempel på det är ju Lilla Lubbe-priset, där jag och två andra vann 2000 kronor var för våra noveller som vi skickade in.

Såklart så är jag väldigt fäst vid musik, lyssnar på den mest hela tiden och när jag känner för det och har tid så sjunger och spelar jag lite själv också. Inte för att jag är bra eller så, utan för att det gör mig glad. Musik är lovely!

Nä, nu har jag ett nationellt prov i svenska som jag måste arbeta med, talk to you later!

(Dödens skidutflykt med skolan, Matilda och jag. Gick rätt okej ändå måste jag säga.)

Min familj består av mamma Mona, pappa Thomas, systrarna Madeleine, Caroline och Josefine samt hunden Selma.

Jag har världens bästa familj även om vi alla kan gå varandra på nerverna ibland. Mina systrar är sex och åtta år äldre än mig, med andra ord är väl jag lite av ett "sladdbarn". Folk kan ju tro att jag är bortskämd eftersom jag är minst, och jag är väl lite mer bortskämd än var mina systrar var i min ålder men samtidigt försöker mina föräldrar att inte göra skillnad på oss så mycket, för att det inte ska bli orättvist.

Vi är en rätt stor familj, men eftersom både Madde och Jossi flyttat hemifrån med sina pojkvänner så är det jag, Carro, mor och far kvar, och Kristoffer som är Carros kille eftersom han är här ganska ofta. Det känns småtomt när det inte är så många här hemma men det är också skönt eftersom man kan få större rum, mer privatliv och allt sånt. Det känns mest tomt när Carro inte är hemma och just nu är ju hon och Kristoffer i Thailand, så hej här är jag forever alone på min storasysters rum.