Halli hallå!
Nu känns det som att jag börjar ta tag i mitt liv.
På tiden, kan man ju tycka. 
Har gjort upp ett träningsschema med Cajenne, riktigt skönt att vi är två om saken eftersom man blir mer motiverad. Inga mer dåliga ursäkter för att göra något jag egentligen mår bra av.

Varför undviker jag det? När jag kommer igång tycker jag ju att det är så sjukt skönt. Jag mår så bra när jag går därifrån och vet att jag bygger muskler. Jag mår så bra när jag gör på det sätt jag själv tror är rätt. 
Mår mindre bra när folk kritiserar mitt sätt att träna och mitt sätt att tänka. Jag börjar spekulera. 
Gör jag verkligen rätt? Kommer jag få något resultat? Har han rätt? Har hon rätt?

Kanske är det som någon en gång för inte så länge sen sa till mig när jag delade med mig av mina tankar. 
Kanske är det så att jag måste välja min egna väg och lita på att den passar mig bäst. För trots allt, förutom dig själv är det ingen förutom utbildade personliga tränare som kan veta vad som passar dig bäst.tr