Lika barn de leka bäst

När knäna sviker
Rösten, munnen och armarna förlamas
När du blir som en svala rädd för att flyga
Som en stjärna rädd för att lysa
Du är tom
Som en försluten burk utan innehåll
Ingenting kommer in, ingenting kommer ut
Du blir en människa rädd för att känna
En människa rädd för att älska
Och en människa rädd för att vara du.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0