Like a clash, the whole thing spun out of control
Idag har varit en bra dag. Eller, relativt bra.
Jag gymmade lite på idrotten imorse, men man känner liksom inte suget att gymma på skolan så jag tror jag åker in tidigare imorgon bitti och gymmar på Spegeln. Känner mig lite mer hemma där. Då ska jag fan köra brutalbänken också!
Spanskaprovet gick ASBRA. Jag kunde svara på exakt alla länder i Latin- och Sydamerika, deras huvudstäder och vad som var typiskt dem. Tre timmars slit igår satt inte så illa med andra ord.
Spanskaprovet gick ASBRA. Jag kunde svara på exakt alla länder i Latin- och Sydamerika, deras huvudstäder och vad som var typiskt dem. Tre timmars slit igår satt inte så illa med andra ord.
Matten var inte så speciell, satt och snackade fotboll med lärarn och gjorde ett och annat tal. Borde kanske egentligen tagit med mig boken hem men jag känner att jag måste fokusera på Engelskan och framförallt samhällskunskapen som jag ligger så äckligt efter i.
Så vad gör jag här? Eh. En gåta inte ens jag har svar på, trots att jag är Mästaren.
Skulle ta en springtur efter min träningsnarkoman till väns schema som han lade upp för mig, men eftersom jag har varit sjuk nyss (och ärligt, hur dålig kondis har jag inte???) så sprang lite drygt två kilometer i hög takt (mycket högre än jag brukar ha i vanliga fall). På vägen tillbaka tänkte jag att jag skulle prova de där intervallerna han sa åt mig att köra, maxa/spurta 5x300 meter med 30-40 sekunders vila emellan, 5x150 meter med samma vila, 5x50 meter med samma vila.
Jag kände direkt efter jag hade sprungit 200 meter (vilket blir ungefär fyra lyktstolpar) att jag inte skulle klara att köra så långt så många gånger, så jag försökte köra tre, men till slut började jag köra två lyktstolpar, vila och sedan köra två lyktstolpar igen.
Jag tyckte att det förmodligen var bäst att sänka avståndet och ha regelbundna intervaller hela vägen tillbaka istället för att spurta och sen inte orka alls.
Jag är otroligt besviken på mig själv ändå, mitt maxtempo (som jag körde då i alla fall, ångrar att jag inte försökte ännu mer) räcker verkligen inte förbi många spelare på fotbollsplanen.
Jag tror inte alls det sitter i min kropp egentligen, jag tror att det sitter i mitt huvud. Jag har aldrig riktigt behövt kämpa för något i mitt liv som minsta barn med väldigt mycket äldre systrar som också passat upp på mig. Jag har heller aldrig behövt ha en riktig fysträning i mitt liv som varken innebandy eller fotbollsspelare och jag tror att det har förstört mitt psyke lite. Min bekvämlighet tar över.
Det gäller att börja kämpa, jag måste ju för fan klara några futtiga intervaller?
Jag är otroligt besviken på mig själv ändå, mitt maxtempo (som jag körde då i alla fall, ångrar att jag inte försökte ännu mer) räcker verkligen inte förbi många spelare på fotbollsplanen.
Jag tror inte alls det sitter i min kropp egentligen, jag tror att det sitter i mitt huvud. Jag har aldrig riktigt behövt kämpa för något i mitt liv som minsta barn med väldigt mycket äldre systrar som också passat upp på mig. Jag har heller aldrig behövt ha en riktig fysträning i mitt liv som varken innebandy eller fotbollsspelare och jag tror att det har förstört mitt psyke lite. Min bekvämlighet tar över.
Det gäller att börja kämpa, jag måste ju för fan klara några futtiga intervaller?
Nästa intervallöpning jag ska köra har jag planerat in på söndag, eventuellt.
Jag har bestämt mig, här vänder det.
Jag har bestämt mig, här vänder det.
Och Anna; jag vet att jag inte behöver gå ned i vikt, men jag är inte riktigt nöjd med mig själv än. För att kunna bli den spelare och den person jag vill vara måste min kropp och mitt psyke mötas halvvägs. Jag vet att många av er (särskilt mina närmaste vänner) inte tycker att jag behöver göra något och att jag är fin som jag är, men jag känner att det är något som har förföljt mig sen jag var barn och för att jag ska kunna utvecklas fullt ut inom mig så vill jag kunna förändra min kost, mitt sätt att motionera och mitt sätt att föra mig. Det är inte för att "vara söt", "vara lika fin som de andra", utan det är för att jag ska må bra och för att jag ska ha rätten att få vara den jag förtjänar att vara.
Jag behöver det här, och jag är värd det.
Jag behöver det här, och jag är värd det.
Det här blev ett otroligt rörigt inlägg, blandat med dagen och känslor. Men det får vara, en applåd till er som orkade läsa hela!
Kommentarer
Anna D
Nej, du behöver verkligen inte gå ner i vikt. Men att ändra sina kostvanor och att ändra sitt sätt att träna för att bli en bättre spelare - helt okej! För jag gör själv detsamma! :) Men du måste komma ihåg att självbilden/självfötroendet egentligen inte bottnar i hur kroppen ser ut, utan i hur man tänker om sig själv! :)
emelie
Du är stark du gumman som orkar<3 Och bli inte deppig bara för att det inte gick så bra första gången. Fortsätt jobba så ska du se att du får resultat sedan.
Trackback
